Var i landet odlas det som kräver mest bekämpningsmedel?
Bekämpningsmedel i brunnsvatten är i grunden ett geografiskt problem – risken hänger tätt ihop med vilka grödor som odlas i just ditt närområde, vilken jordart marken har och hur genomsläpplig vägen ner till grundvattnet är. Vissa grödor kräver mer intensiv kemisk bekämpning än andra, och de odlas dessutom ofta i regioner med jordarter som gör grundvattnet extra sårbart.
Grödor och regioner med intensiv användning
Potatis
Potatisodling, särskilt i sandjordar, kräver ofta upprepad besprutning mot svampsjukdomar som bladmögel samt ogräsbekämpning innan uppkomst. Potatis odlas i stor skala i:
- Sydvästra Skåne – sandiga jordar och intensiv odling
- Kristianstadsslätten – i kombination med bevattning från grundvattentäkter
- Delar av Halland – lätta jordar längs kusten
Den sandiga jorden som ofta föredras för potatisodling är samtidigt den jordart som ger snabbast infiltration av bekämpningsmedel ner till grundvattnet.
Sockerbetor
Sockerbetsodling koncentreras nästan uteslutande till Skåne, där ogräsbekämpning under tidig växtsäsong är omfattande eftersom betplantorna växer långsamt och konkurrerar dåligt med ogräs i början. Historiskt användes bland annat klorbetsmedel vars nedbrytningsprodukter fortfarande påvisas i grundvattnet decennier senare.
Spannmål
Spannmålsodling – vete, korn och havre – är mer utspridd geografiskt men koncentreras särskilt till:
- Skånes slättbygder
- Östergötland, med Östgötaslätten som ett av landets viktigaste spannmålsområden
- Mälardalen, med intensiv odling runt Uppsala, Enköping och Strängnäs
Spannmålsodling kräver generellt mindre bekämpningsmedel per hektar än potatis och sockerbetor, men den stora arealen gör den ändå betydelsefull för grundvattnets samlade belastning.
Vanliga substanser och deras ursprung
| Ämne | Typisk källa | Status |
|---|---|---|
| BAM (2,6-diklorbensamid) | Nedbrytningsprodukt av diklobenil, använt mot ogräs på gårdsplaner och i vissa odlingar | Förbjudet sedan 1990, men mycket långlivat |
| Atrazin / desetylatrazin | Historisk ogräsbekämpning i spannmål och majs | Förbjudet sedan 1989 |
| Bentazon | Ogräsmedel i bland annat ärter och spannmål | Tillåtet med restriktioner |
| Kloridazon och nedbrytningsprodukter | Ogräsbekämpning i sockerbetsodling | Förbjudet sedan 2018 |
Ett återkommande mönster är att ämnen som förbjöds för 20–30 år sedan fortfarande påvisas i grundvattnet, eftersom nedbrytningen i mark och berggrund kan ta mycket lång tid.
Gränsvärde
Livsmedelsverkets gränsvärde för bekämpningsmedel i dricksvatten:
| Parameter | Gränsvärde |
|---|---|
| Enskild substans | 0,1 µg/l |
| Summa bekämpningsmedel | 0,5 µg/l |
Gränsvärdet är satt utifrån försiktighetsprincipen snarare än en toxikologisk bedömning av varje enskilt ämne, och gäller lika oavsett vilken gröda eller region ämnet härstammar från.
Riskfaktorer utöver grödan
Vilken gröda som odlas i närheten är bara en del av bilden. Följande faktorer avgör tillsammans hur stor risken faktiskt är för en enskild brunn:
- Jordart – sand och grus ger snabb infiltration, lera fungerar som naturligt skydd
- Brunnstyp – grävda brunnar med ytligt vattenuttag är mer utsatta än djupa bergborrade brunnar
- Avstånd till odlad mark – risken ökar tydligt inom 100–300 meter
- Grundvattnets flödesriktning – en brunn nedströms om ett fält är mer utsatt än en brunn uppströms, även vid samma avstånd
- Odlingsintensitet – grödor som kräver upprepad besprutning under säsongen ger högre risk än extensivt skötta grödor
Ekologisk kontra konventionell odling
Ekologisk odling använder inte kemiska bekämpningsmedel, vilket i teorin bör minska risken för nya tillskott till grundvattnet i de aktuella fälten. I praktiken kan dock brunnar nära ekologiskt brukad mark ändå påverkas av:
- Historisk användning – tidigare konventionell brukning på samma mark kan ha lämnat kvar långlivade nedbrytningsprodukter i marken
- Spridning från angränsande fastigheter – bekämpningsmedel känner inte av fastighetsgränser, och grundvatten kan transportera ämnen från ett konventionellt brukat grannfält
- Diffus spridning – vissa ämnen sprids via nederbörd och luft över större områden
En brunn intill ekologisk mark är alltså inte automatiskt fri från risk, särskilt om marken tidigare brukats konventionellt eller om närliggande fastigheter fortfarande använder bekämpningsmedel.
När bör du testa?
- Om brunnen ligger inom 200–300 meter från åkermark, oavsett vilken gröda som för närvarande odlas
- Vid köp eller försäljning av fastighet i ett känt odlingsområde som Skåne, Östergötland eller Mälardalen
- Efter besprutningssäsong (försommar) om vattnets smak eller lukt förändras
- Som rutinkontroll vart 3–5 år för brunnar i aktiva jordbruksbygder
Standardanalyser av brunnsvatten inkluderar normalt inte bekämpningsmedel – en separat pesticidanalys behöver beställas för att fånga upp dessa ämnen.
Beställ en vattenanalys via svensktvattenprov.se för att kontrollera ditt vatten. Använd rabattkoden VAEB20 för 20 % rabatt.
Sammanfattning
Risken för bekämpningsmedel i brunnsvatten hänger nära samman med vilken gröda som odlas i närheten – potatis och sockerbetor i sandiga skånska jordar innebär generellt högre risk än extensiv spannmålsodling. Skåne, Östergötland och Mälardalen sticker ut som de mest bekämpningsmedelsintensiva regionerna. Vid förhöjda värden i analysen, kontakta en specialist för att diskutera åtgärder anpassade efter din brunns läge och de substanser som påvisats.