Spelar brunnsdjupet verkligen roll?
En vanlig uppfattning bland brunnsägare är att djupare brunnar automatiskt ger bättre vatten. Verkligheten är mer nyanserad. Djupet påverkar visserligen vattenkvaliteten, men sambandet är inte alltid det man förväntar sig.
Typiska brunnsdjup i Sverige
Enligt SGU varierar djupet på bergborrade brunnar kraftigt:
| Djup | Andel brunnar | Typisk region |
|---|---|---|
| 20–40 meter | ca 25 % | Sedimentära bergarter, Skåne |
| 40–80 meter | ca 45 % | Vanligast i de flesta delar av landet |
| 80–120 meter | ca 20 % | Granit- och gnejsområden |
| Över 120 meter | ca 10 % | Svårborrade bergarter, Norrland |
Grävda brunnar är betydligt grundare, vanligen 3–10 meter djupa.
Grunda brunnar – andra risker
Grävda och grunda brunnar (under 20 meter) har generellt högre risk för:
- Bakteriell förorening – ytvatten kan lätt nå brunnen
- Nitrat från jordbruk – nitratet transporteras genom markens övre lager
- Bekämpningsmedel – dessa ämnen bryts inte hinner brytas ned
- Säsongsvariationer – grundvattennivån påverkas starkt av nederbörd och torka
- Påverkan från enskilda avlopp – bristfälliga avloppssystem kan nå grunda brunnar
Fördelen med grunda brunnar är ofta lägre halter av naturligt förekommande mineraler som radon och fluorid.
Djupa brunnar – andra kvalitetsproblem
Djupare brunnar är i regel bättre skyddade mot ytliga föroreningar, men kan istället ha:
Radon
Radon förekommer naturligt i berggrunden, särskilt i granit och gnejs. Djupa brunnar i radonrika bergarter kan ha halter långt över Livsmedelsverkets gränsvärde på 100 Bq/l. Enligt SGU har ungefär 17 % av bergborrade brunnar i Sverige radonhalter över gränsvärdet.
Fluorid
Fluorid löses ut ur bergarten och halterna ökar ofta med djupet. Livsmedelsverkets gränsvärde är 1,5 mg/l. I vissa områden, särskilt i Stockholms skärgård och delar av Bergslagen, kan halterna vara flera gånger högre.
Arsenik
Arsenik förekommer naturligt i vissa bergarter och kan anrikas i djupt grundvatten. Gränsvärdet är 10 µg/l. Riskområden inkluderar Västerbotten, Bergslagen och Skånes alunområden.
Saltvatten
Mycket djupa brunnar, särskilt i kustområden, kan nå saltvattenzoner. Kloridhalten bör ligga under 100 mg/l för att vattnet ska vara tjänligt.
Höga metallhalter
Långsam cirkulation på stort djup ger vattnet tid att lösa ut mineraler ur berggrunden. Järn, mangan, uran och andra metaller kan nå höga halter.
Foderrörets betydelse
Oavsett brunnsdjup är foderrörets längd och skick avgörande. Foderröret skyddar brunnen från ytvatteninträngning i de översta metrarna. SGU rekommenderar:
- Minst 6 meter foderrör för bergborrade brunnar
- Tätt monterat i borrhålet med bentonittätning
- Inga sprickor eller skador som kan släppa in ytvatten
En djup brunn med kort eller skadat foderrör kan vara mer utsatt för förorening än en grundare brunn med korrekt installerat foderrör.
När djupare inte hjälper
Det finns situationer då borrning på större djup inte löser problemet:
- Radon och fluorid – dessa förvärras ofta med djupet
- Arsenik i berggrunden – problemet sitter i själva bergarten
- Salt grundvatten – djupare borrning ökar risken att nå saltvattenzoner
- Dålig berggrund – om bergarten saknar vattenförande sprickor
Rekommendationer
- Testa ditt vatten oavsett djup – det enda sättet att veta vattenkvaliteten
- Kontrollera foderrörets skick vid misstanke om ytvatteninträngning
- Anpassa analyspaketet efter brunnstyp och djup
- Rådgör med brunnsborrare innan du borrar djupare – det kan göra saken värre
- Använd SGU:s brunnsarkiv för att se vad grannarnas brunnar visar
Använd rabattkoden VAEB20 för 20 % rabatt hos Svensk Vattenprov.